(Jag använder alltså samma rubrik så att mina eventuella läsare lättare kan hitta tråden.)
Först ett par notiser om Förbundet Humanisterna. I Ring P1 argumenterade en person för FH:s uppfattning om religionens farlighet i samhället. Något pressad på konkreta exempel av programledaren nämnde han påvens (!) och KD:s syn på samkönade äktenskap. KD är ett litet parti utan större inflytande ens i den regering de sitter i och i den här frågan har de blivit överkörda av samtliga övriga riksdagspartier. Man ska vara bra ömhudad för att bli skrämd av dem. Och påven – milda makter! Vore jag religiös i traditionell bemärkelse skulle jag inte oroa mig nämnvärt för FH:s kampanjer.
På tal om kampanj. Lite osmakligt tycker jag nog det är att trycka upp en gul Davidsstjärna. Förmodligen beror det på ren okunnighet men ändå. Ett tips för den som inte vet – denna symbol i just denna färg användes inte så långt härifrån för inte så länge sedan. För allt annat än religiös propaganda.
FH vill inte att vi ska ha religösa friskolor. Det vill inte jag heller. Men jag vill inte vi ska indoktrinera barn eller ungdomar i antireligiös riktning heller. Att ge ut en bok med titeln Gud finns nog inte, speciellt riktad till barn och ungdomar, vad är det annat än försök till indoktrinering?
Nog om FH för den här gången. De imponerar inte på mig och de skrämmer mig inte heller men frågorna är för viktiga för att man bara ska nonchalera föreningens förehavanden.
Guds existens, religion-samhälle och religion-vetenskap är ungefär ämnena för den här tråden. Jag tänkte ge mig i kast med den sistnämnda och anknyter till tidigare inlägg.
Empirisk vetenskap, som naturvetenskaperna, är en metod att söka kunskap. Dess teorier och utsagor karakteras av att de kan prövas objektivt, dvs intersubjektivt. Det kriterium de flesta verkar förespråka är möjligheten att falsifiera, dvs att kunna föreställa sig en situation som, om den inträffar, medför att utsagan måste överges. Denna uppfattning, som går tillbaka till vetenskapsteoretikern Karl Popper, är knappast kontroversiell bland naturvetare låt vara att den är lite snäv. För det vardagliga arbetet inom vetenskapen har den ju en uppenbar brist: Den säger inget om hur man ska komma på idéer och formulera teorier, bara hur se ska testas. (Påminner lite om induktionsbevis i matematiken!)
Vetenskapens framsteg de senaste 400 åren går tillbaka till Galilei. Och vad gjorde då Galilei? Han upptäckte Jupiters månar, Solens fläckar mm, han påbörjade utvecklingen av ”två nya vetenskaper” (teorin för kaströrelse och hållfasthetsläran) och inte minst han avgränsade vetenskapens arbetsområde på ett sätt som har gällt alltsedan dess – man talar i sammanhanget om Det Galileiska brottet.
Galilei hävdade att vetenskapen bara ska befatta sig med primära kvaliteter, något som har varit och är helt avgörande för naturvetenskapens utveckling. Men under dessa 400 år och kanske ”bländade” av de enorma framstegen, speciellt inom fysiken, har man/vi glömt bort att detta var en medveten avgränsning inte ett påstående om hela ”verkligheten”.
Primära kvaliteter är längd, massa, hastighet, läge och liknande som kan mätas. Sekundära kvaliteter är sådant som smak, färgintryck. Beträffande det sistnämnda: Rött ljus har en viss våglängd som kan mätas men själva intrycket av ”rödhet” är något helt annat som fysiken inte har något begrepp för men som är nog så verkligt. Se The Oxford Dictionary of Philosophy, s 290. Andra begrepp som inte har någon motsvarighet i fysikens matematiska modeller (eller i annan naturvetenskap vad jag vet) är tankar, medvetande, upplevelsen av att jag är [jag]. Att det finns en korrelation med impulser i hjärnan är en annan sak. Dessa hjälper mig inte att uppleva något medvetande eller jag hos någon annan än mig själv. – Iofs förnekas nog inte detta direkt av materialistiskt inställda naturvetare men det försöker bortförklaras som epifenomen och [därmed] inte riktigt verkligt. Men vad kan vara mera ”verkligt” än min egen jagkänsla? – Flummigt? Ja, kanske för den som har intalat sig själv att de primära kvaliteterna är ”allt”. För mig kan inget vara mera uppenbart än att ”jag finns” och [således] att naturvetenskapen inte kommer åt hela verkligheten.
Vad har nu detta med religion att göra? Inte nödvändigtvis någonting. Men en hel del med materialistikt inställda personers syn på vetenskapen. Vetenskapen studerar bara vissa aspekter av verkligheten. Den har själv pålagt sig denna begränsning alltsedan Galileis dagar. Därefter har detta glömts bort och resultatet blir den i min ögon naiva syn på tillvaron som FH m fl förfäktar.
Därmed inte sagt att vetenskapens företrädare har en så snäv syn. Det räcker att ta del av vad storheter som Einstein, Hawking m fl har att säga för att förstå att det fattas en del i FH:s förkunnelse. – En bok att rekommendera i sammanhanget är Quantum Questions av Ken Wilber. I inledningen skriver han bl a ”…it seemed a good idea to consult the founders of modern physics on what they thought about the nature of science and religion.” Och lite senare: ”According to their general concensus, modern physics neither proves nor disproves, neither supports nor refutes, a mystical-sptitual worldview.”
Något för FH att sätta på sin litteraturlista kanske. 
Publicerat av Bengt Månsson 
Bengt Månsson
