Om mig…

… finns mycket att säga varav det mesta inte skulle intressera någon. Men kanske det här:

Varför skriver man blogg? Skrivklåda kanske .  Men också en chans till intressanta diskussioner och i någon mån påverka utvecklingen på den här planeten.

Jag kommer mest att skriva om mina favoritämnen matematik, fysik och några till samt kommentera dagsaktuella händelser, inte minst Hotet mot Internet.

Min bakgrund är universitetsstudier i matematik, fysik och filosofi samt doktorsexamen i teoretisk fysik. Min yrkesverksamhet har bestått av undervisning på gymnasium och universitet.

Min politiska profil enligt The Political Compass:

Vänsterradikal halvanarkist således…

Min religiösa profil enligt Förbundet Humanisterna:

Agnostiker? Skulle inte tro det…

Hemsida: http://web.comhem.se/bengtmnxy/

E-post: bengtmn@comhem.se

Författarikonen till höger föreställer ett s k Einsteinkors, som uppkommer genom att ljuset från en avlägsen kvasar avböjs runt en galax mycket nära synlinjen. De fyra symmetriskt placerade bilderna föreställer samma objekt! Ljusfläcken i mitten är galaxens kärna.

Så där, då var det sagt. Och nu:

Välkommen till min blogg!

Inläggen placeras i  omvänd kronologisk ordning, dvs det nyaste först. Vill du titta på ett speciellt ämnesområde så välj kategori i kolumnen till höger.

Kommentarer är välkomna; det är liksom en tanke med bloggandet – om man vill alltså.

Copyright: Ingen. Kommersiell användning ogillas dock.

Apropå Cartesius devis

i sidhuvudet:

Cogito ergo sum är latin och betyder ordagrant [jag] tänker alltså [jag] är. På mera normal svenska brukar man återge det som jag tänker, alltså finns jag. På latin skrivs ”jag” inte ut utan impliceras av verbformen.

Nåväl, Descartes menade alltså att han kunde vara säker på att han fanns eftersom han tänkte. Det låter helt rätt tycker jag. Men det har funnits invändningar av typen att den enda slutsatsen man kan dra av ”jag tänker” är att det finns tankar. Hmm…?

Jag vet ju att det finns tankar genom att jag upplever mina egna tankar. Men en upplevelse kräver ju någon som upplever. Vem är detta? Ja, det är väl rimligtvis – jag, som just är den som upplever mina egna tankar. Vilket blir lite svårt om jag inte finns. Eller…?

Ojsan, det här blev ett helt inlägg, lite uppmjukning kanske…