Jakt och fiske

I Studio Ett idag (3 aug) diskuterades jakt och fiske med anledning av att sabotagen mot jägare och fiskare tycks ha ökat. Tidgare gällde det mest djurfabriker och pälsindustrin.

Jag tycker inte att sabotage är någon bra metod om inte annat så för att det leder allmänhetens sympatier åt fel håll, mot aktivisterna och inte för djuren. Det blir rentav aktionerna snarare än djurens situation som hamnar i fokus.

Med detta sagt låt oss ta en titt på vad jägare och fiskare har för sig och hur de försvarar sig något som framkom ganska väl i programmet. De säger samstämmigt att vi är en del av naturen. Somliga jagar eller fiskar, andra plockar svamp eller bär. Eller skådar fägel. Jo, de sa faktiskt så.

Vi kan alltså konstatera att de inte ser djur som individer med egen rätt att leva. Så säger de förstås inte. De undviker också nogsamt just ordet ”döda”. Dvs de flesta; jag föredrar (nästan) Jan Guillou som ärligt talar om att han tycker om dödandet som sådant. Men han är nog ett undantag. Och de övriga, menar de på fullt allvar vad de säger eller är det bara den obotfärdiges förhinder. Jag vet faktiskt inte; vågar inte ens gissa. Men det spelar ingen större roll. Det är deras handingar vi som försvarar djurens rättigheter är emot. – Dock häpnar man över argumenten.

Vi är en del av naturen säger man. Jägaren tillade att det inte är värre för älgen att bli skjuten än att bli attackerad av ett gäng vargar. Hmm…? Hur många vargar finns det i Sverige? 200? Och hur många jägare? Men om nu jägarna anser sig vara en del av naturen, varför flyttar de inte ut i skogen och dödar älgar med sina egna kroppskrafter? För jaktvapen är väl inte en del av naturen?

Sportfiske är på sätt och vis ännu värre. Dels utövas det av många fler, ca 2 miljoner, något som sportfiskeförbundet verkar se som ett agrument för verksamheten. Dels utövas det just som en sport och rentav ett folk- och familjenöje. Man planterar ju t o m ut fiskar för att det ska finna något att dra upp. Jägarna har ändå lite möjligt försvar i att det inte får bli för många älgar; inte heller tar de väl med småbarn på jakten. Inte mycket till försvar iofs.

Med detta sagt är det naturligtvis den industriella uppfödningen och slakten som är det stora problemet. Omkring 80 miljoner djur per år föds upp och dödas i Sverige för att ätas upp av oss. Trots att vi inte har något som helst behov av att äta kroppsdelar av döda djur (jag använder ingen omskrivning här).

Mycket passande publicerades idag en undersökning av de mentala förmågorna hos våra vanligaste ”matdjur”. Och resultatet var att desa djur står oss mycker närmare än vi kanske hade trott. Kan detta möjligen få oss att tänka en gång till på vad det är vi äter?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: